måndag 13 april 2015

Gruppdiskussion

1. Per Brinkemo och Ahmed Hassan Ali. 2004 2. Det är en intressant historia, den är mer verklighetsbaserad, och man hör inte så ofta om de här situationerna. 3. Språket är lite tråkigt, det är enformigt. 4. Då han blir lämnad. Hans mamma lovar att komma tillbaka, och han är orolig när hon inte gör det. Man blir ledsen, och lider med honom . Man vill liksom inte tro det, man hoppas att det inte stämmer. 5. Nyfiken som Nicke. Oskyldig som ett lamm. Modig som ett lejon. 6. Barnen måste lyda sin pappa, in i minsta detalj, medan i Sverige är det inte lika strikt. Sverige, barnen är viktigast. Somalia, de vuxna är viktigast. I Somalia får inte kvinnorna säga eller tycka något, men i Sverige strävar man efter jämlikhet mellan könen.
Ordkunskap: EN familj han kan stanna i ” för alltid”. En mellanankomsthall. Det fanns inte så mycket möbler. Han blev häftigt avbruten Han tappade modet på riktigt. Innan hade han fortfarande hoppats lite, men inte längre. Var som helst, han hade ingen plan för var han skulle leta. De ville inte veta av honom, de försökte sjasa bort honom. De som inte lyder Allah, de som inte tror på Gud/följer honom. De som kom från utlandet. Skakande. Han brydde sig inte om vad som hände runt omkring honom. Han kände inget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar