Många säger att språket är en del av ens identitet. Jag håller med för att man talar olika dialakter, ingår i olika sociolekter och talar kanske t ex slang eller har mycket svordomar i sitt språk. Vi har även olika kroppspråk.
Man väljer mycket själv hur man vill använda sitt språk. Ungdomar använder mycket slang och chattspråk. Vi skriver t ex Vgd eller dd. Det är två exempel på förkortningar. Det ska gå så snabbt så möjligt att skriva när man chattar.
Jag själv använder nog ofta slang utan att jag tänker på det för att jag är så van vid det. Vi har slang för att det gör att man kan säga något på ett ”enklare” sätt eller för att det går snabbare. Om man pratar slang på en arbetsplats kallas det istället för jargong. Men det finns en grundregel; Slang är inte accepterat i vårdat språk och förekommer sällan eller aldrig i skriftspråk.
Man har även olika ord för olika saker i olika dialekter. Som i stockholmskan använder de ordet ”bulle” för taxi. Det finns många olika dialekter i svenskan. Jag tror inte man märker sin egen dialekt så mycket. På vissa ord som är lite mer överdrivna i sin dialekt kanske man märker det om någon skulle påpeka det. Men jag tror inte man märker när man pratar sin dialekt annars. Dialekterna är olika i olika områden. Som i Skåne pratar man skånska. Jag själv vet inte om jag pratar någon dialekt, men jag antar att jag har lite olika ord frå olika dialekter, efter som min mamma och pappa kommer från olika platser i landet, och mormor och morfar från andra platser i Sverige. Jag har väl lite en blandning. Det är vanligt att det är så i Sverige idag. Att man inte har en helt ”ren” dialekt. Förr i tiden flyttade man inte så mycket och då ”stannade” dialekterna på den platsen. Men nu för tiden flyttar vi ofta, och tar med oss vår gamla dialekt och samtidigt tar upp lite av den nya dialekten på det nya stället. Det går inte att träna bort sin dialekt helt. När man får upplever äkta känslor som sorg eller glädje pratar man sin dialekt. Det finns idag en ”dialekt” som kallas Rikssvenska, och den har ingen dialekt alls.
Det finns även sociolekter. Det är de speciella ord som man använder inom en speciell grupp. Jag går på tennis, och jag tänker inte på att andra inte förstår de ord jag använder inom tennisen. Som jag skulle berätta en sak för en kompis om tennisen, och då använde jag de orden som jag använder inom den sociolekten, och hon förstod ingenting. Men om jag skulle pratat med någon från min tennis, som t ex min tränare skulle han förstå de orden och uttrycken jag använde. Sociolekter behöver inte bara vara på någon aktivitet, det kan vara inom en kompisgrupp i skolan. Som t ex ett ord som är helt meningslöst för oss andra, betyder något jätteroligt som bara de i den gruppen förstår.
Man har en otrolig makt med språket. Ord kan såra en mest, det har nog alla upplevt någon gång. Man kan använda så kallade Härskartekniker. Det går ut på att man använder sitt språk för att få makt över andra. Det finns en mängd olika härskartekniker. T ex komplimangmetoden eller uteslutningsmetoden. Komplimangmetoden har jag hört några gånger, men inte illa menat då. Som min mormor sagt åt mig att jag kunde hämta det för att jag är snabbare, men det var när jag var liten, och jag tror inte hon var ute efter att kränka mig. Komplimangmetoden är att man ber någon göra det och lägger in en komplimang i meningen. T ex ”Du som är så snabb kan väl hämta en bok till mig också”. Om det inte upprepas är det inte så farligt, men om det blir en vana är det en härskarteknik. Då kränker man den personen.
Uteslutningsmetoden är att man utesluter en person ur sammanhanget. Dess åsikter är inte lika viktiga och de låter inte personen ta plats i gruppen. Jag har varit i samma situation, både den i gruppen och den som är utesluten. Men jag brukar alltid få dåligt samvete när jag märker att vi har uteslutit någon ur gruppen. När jag själv var utesluten brukade jag mest gå därifrån och vara ensam. När det händer märker man inte så mycket av det, men nu när vi fått lära oss om härskartekniker kan man helt plötsligt komma på att i vissa situationer användes någon av dessa tekniker. Förhoppningsvis blir vi mer uppmärksamma på härskarteknikerna.
Svordomar används ofta mycket idag. Jag själv svär inte, men mina bröder svär mycket. Många i klassen svär också. De ”första” svordomarna handlade om Djävulen och helvetet. Förr i tiden trodde man mycket strängare på Gud och Djävulen. Då var de fula orden sådana som hade att göra med Djävulen och helvetet där han bodde. Det sades att om man svor hamnade man i helvetet när man dog. Nu har vi fått fler svordomar ”importerade” från andra platser. Som t ex könsord.
När man vill förstärka något man säger använder man sitt kroppspråk. Jag tänker inte på att jag använder mitt kroppspåk på något speciellt sätt. Om jag tänker på det kan jag komma fram till att vi använder vårt kroppspråk i princip hela tiden. Man använder det även omedvetet, som att man höjer lite på ögonbryen när man hälsar på någon. Det tänker vi inte på att vi gör. Men man kan också använda sitt kroppspråk för att få någon annan att tänka på det vi vill. Som om man har olika alternativ, t ex som ett berg eller en stad, så kan man bilda ett berg med händerna, så kommer man ihåg det bättre och svarar ett berg.
Avslutningsvis skulle jag säga att språket är en viktig del av ens identitet.
