De Abrahamitiska religionerna

Jämförelse av de Abrahamitiskta religionerna.

Jag ska jämföra likheter och skillnader i de Abrahamitiska religionerna.

Religionerna är Kristendomen,Judendomen och Islam.

De tre religionerna har samma grundare, Abraham.  Alla de tre religionerna har heliga städer. Kristendomen har bl a Rom, Judarna har Betlehem och muslimerna har Mekka, men alla religionerna har Jerusalem som helig stad. Jerusalem ligger i Israel. Det har varit mycket bråk om Jerusalem genom tiderna. Många säger att det är på grund av religionen, men det har ibland även varit politik inblandat.

 I varje helig stad finns det något som är heligt för var och en av de olika religionerna. Klagomuren för judarna. Dit går de för att ”klaga” till Ja-Hue om sitt liv, de vill få det bättre.  Kaba i Mekka för muslimerna, det är ett tempel som de måste vallfärda till en gång i livet.   Och i Rom finns Vatikanstaten och Påven dit katolska kristna vill, för påven är de katolskas ledare.   

Religionerna har varsin helig skrift. Bibeln,Tanak och Koranen. Bibeln är kristendomens heliga skrift,Koranen är muslimernas och Tanak judarnas. Kristendomen har söndagen som en dag då de går i kyrkan. Muslimerna går i moskén på fredagar och judarna går i synagogan på lördagar. Alla religionerna har heliga platser där de samlas en dag i veckan. Kyrkan hör till kristendomen, synagogan hör till judarna och muslimerna går till en moské. De har olika namn och ser olika ut.   

De tre religionerna är monoteistiska,vilket betyder att de bara tror på en gud. 

Men de har såklart olika namn, men alla syftar på samma gud. Muslimernas gud heter Allah, judendomens gud heter Ja-hue (uttalas Jehova) och kristendomens gud heter helt enkelt Gud. 

Alla religionerna har profeter. Profeternas jobb var att lära människorna om sin gud, och att vara den som tog emot alla budskap från guden. Islams profet var Muhammed. Islams tideräkning börjar även vid Muhammads födelse. Kristendomens profet hette Jesus. När han föddes börjar de kristnas tideräkning. Det sägs enligt bibeln att Jesus återuppstod efter döden efter att att ha korsfästs. Han besegrade döden. Sedan for han upp till Guds himmel. Judarnas profet var Mose. 

De tre religionerna har olika inriktningar. Det finns Shia och Sunni muslimer. De uppkom efter Muhammads död. De båda sidorna av släkten ville ta över efter honom, och då delades religionen upp i Shia och Sunni. Det är inte så stor skillnad mellan dem, bara åsikterna. Judendomen har två inriktningar. Ortodoxa och Moderna. De ortodoxa är bokstavstroende. De måste göra allt som står i deras heliga skrift Tanak. De Moderna judarna klär sig som vanligt och håller inte så strikt på alla regler. Kristendomens inriktningar är ortodoxa,katoliker och protestanter. Den katolska läran är äldst. Protestanterna kommer från Martin Luther som protesterade mot de fyrkantiga reglerna i katolicismen. 

Kristendomen,judendomen och islam har en fasteperiod årligen. Det kallas fastan i både kristendomen och judendomen. I Islam kallas den Ramadan. Namnen är olika men de handlar om samma sak. Efter perioden av fastan har man en stor fest där man träffas och äter mat. 

Kristendomen firar jul,påsk mm. Det är för att Jesus föddes på Juldagen, och att han pinades på korset, dog och återuppstod på påsken. Islam firar t ex Ramadan eller Bar/Bat Mitzva. 

 Kristendomen finns lite i hela världen, men mest i Europa,Sydamerika, Nordamerika och i nästan hela Afrika. Det är bara i norra Afrika som det inte finns kristna.  Det finns ca 2 miljarder kristna i världen. 

Judar finns för det mesta i Israel,det land som de fick av FN efter den stora judeförföljelsen. Eller, egentligen var det andra gången de fick Israel. Första gången fick Abraham den av sin gud. Judarna som inte ville flytta till Israel bosatte sig i New York i USA. Där bor en halv miljon judar. Det finns totalt 20 miljoner judar i världen. Det finns sådana som inte gillar judar, de kallas för antisemiter. En av de största antisemiterna var Hitler. Det största antisemistiska landet är Tyskland, nr 2 är Ryssland. 

Muslimerna finns i Mellanöstern och i Nordafrika. En av de största muslimska länderna är Pakistan, men det största landet som är muslimskt är Indonesien. Hela landet är muslimskt. Det finns totalt ca 1,3 miljoner människor som är muslimer i världen. 

Det finns problem även i nutiden för de tre religionerna. Islam blir ofta förknippad med terrorism. 

Judarna förföljs än idag, fastän det är ca 78 år sedan kristallnatten ägde rum, och det var då man började förfölja dem i modern tid. 

För de kristna är problemet krocken mellan vetenskap och tro. Vetenskapen säger en sak, och religionen något annat. I den katolska tron får man inte använda preventivmedel. Det kan verka som ett litet problem, men om det är ett helt land som är katolskt, och ingen använder preventivmedel föds det massor med barn, som de inte har råd med.

Nu har jag berättat om de Abrahamitiska religionerna Kristendomen, Judendomen och Islam.

Reflektionsfrågor-Teknik

1. Det mesta fungerade bra när jag gjorde skissen,ritningen och modellen. Jag hade en tanke om hur det skulle se ut från början. Sedan skissade jag ner den, och gjorde ritning. Efter att jag gort ritningen  var det lätt att bygga i socker. 
2. Den kunde vara lite högre, jag gjorde den ganska låg. Man kanske inte skulle få plats med så mycket jord om man skulle odla i den. 
3. Jag ”sågade” inte sönder sockerbitarna så att de passade i varandra. På min ritning skulle de sitta kloss intill varandra, men jag orkade inte sitta och pilla med små sockerbitar och såga itu dem. Det var det enda jag ändrade.
4. Man måste såga väldigt mycket för att få den att passa ihop. I kanterna skulle de sågas så att de satt ihop, och det var en sexkantig modell så det skulle bli väldigt mycket sågninge, och det är väldigt jobbigt att såga. Dessutom förstördes  sågarna efter några lecablock och då blev det ännu jobbigare att såga.
5. Man får ändra passformen så att man slipper såga så mycket. Då kanske man sätter ett helt lecablock in kanten och sågar den andra som möter den. Då sågar man hälften så mycket.
6. Lecablock görs av lecakulor som är gjorda av kalkfattig lera. De ”gjuts” sedan ihop till lecablock. 
7. Det är lättare att bära. De är inte lika tunga som t ex sten, dessutom är de mycket större än t ex tegelstenar och man behöver inte lika många. Och det går att såga i dem så att man får bra passform. 
8. De är jobbiga att såga i och de är inte särskilt snygga. Det krävs mycket murbruk för att de ska fästa. 
9. De är lätta att hantera, och de går att forma efter behov. 
10. Vi ska lägga puts på lecablocken för att det ska se snyggare ut. 

Answeres to Lydia.

1. All Hallows Day.
2. You scare away the evil spirits.
3. The celtic young men went around in their village and asked for food to the Gods,and woods to the fire.
4. They were black cats.
5. Some said he tried to make people stop celebrate All souls' day.

Samhain to Halloween-Questions

Who started the festival called Samhain?
On what date was it?
On what date is All Hallows Day? 
Who started the festival who became Halloween?
The people carried something in pumpkins. What? 

Gissa klassikern

Boken handlar om en man som heter D’Artagnan. Han vill bli medlem i en order för kungen. Hans far var medlem i denne före honom. Han rider dit för att prata med kaptenen över orden. Där möter han tre män som så småningom blir hans bästa vänner. D’Artagnan  hamnar i massor med trubbel, där hans vänner är ett bra stöd. De hjälper honom ur knipor och tar död på en av sina dödsfiener. Men han gör mycket bra också. Han räddar Drottningen. Tillslut blir D’Artagnan medlem med sina tre vänner i ordern.

Laborationsrapport-kromatografi

Laboration 7/11- 12

Vilka färger finns i blad?/Kromatografi

Uppgift: Ta reda på vilka färger som finns i ett blad

Syfte: Veta vilka färgämnen som finns i ett blad och att veta vad kromatografi är.  

Hypotes: Jag tror att det kommer finnas mer än en färg i bladet. 

Material: Mortel, glasbägare, sax, filterpapper, aceton

Utförande: 

1. Vi klippte sönder bladen och la dem i morteln.
2. Vi tillsatte aceton och mosade bladen och acetonet i morteln.
3. När alla bladen blivit vita la vi vätskan med klorofyllet i glasbägaren. 
4. Vi la ner filterpappret i vätskan och väntade.
5. Se vad som händer. 

Resultat: När vi lagt filterremsan i vattnet sögs klorofyllet upp i remsan. Man såg att det var olika färger,grönt,gult och rött. Rött vandrade längst,gult vandrade näst längst och det gröna vandrade kortast.

Slutsats:

Min hypotes stämde. Det fanns fler färger i bladet än grönt. Det finns flera olika  klorofyll i bladet,grönt,gult och rött. Det finns mest av det gröna klorofyllet, det är därför bladen är gröna. När det blir höst bryts klorofyllen ner och trädet suger in det och använder som näring. De olika klorofyllen kan fånga upp olika våglängder av ljus. Ljus är en elektromagnetisk vågrörelse. Mörkare ljus har längre vågrörelse. På hösten går solen ner tidigt, vi har ett mösrkare ljus som gult och rött klorofyll kan fånga upp. 

Felkällor/förbättringar:

Vi borde klippt våra blad i mindre bitar för att få ut maximal effekt.

 Dessutom fick vi en rödbrun rand istället för en röd rand högst upp. Varför vet jag inte? Kanske mosade vi inte bladen tillräckligt mycket.  

Överst på filterpappret finns det röda klorofyllet. Sedan kommer det gula och sist det gröna. Det röda och gula klättrade längst för att dess molekyler är lättast. 

Ghost Story

Ghost story...

It was a absolutely normal day. The twinsisters Leia and Lyra was on their way home from fridays school.

• Hello darlings! We’re going to camp. You know,with Kevins scout patrol. Their mum just came up from nowere.
• Noooooooo!!!! PLease mum! Why can’t he go alone on his stupid camp! But their mother just looked at them with that special look. 
• I hate you Kev. Leia said it when they saw their little brother. 

In the woods...

Kevs patrol had light up a fire. It was dark, and fullmoon. The clock was about eleven pm. Leia and Lyra was bored. Then, one boy from the Patrol, stand up.

• We gonna tell you some creepy ghost stories. And the worst of all. They are true... He sat down again and Kev started talk. Kev looked evil when he started to tell.
• Once, there was two girls. They were normal girls. But one day, they went to the woods to camp with their parents. They had great fun. They didn’t think about that it was fullmoon. But when the moon turned over the treetops, one of the girls, Susan, started to scream. She turned into a werewolf. Susan couldn’t control herself, and she tried to kill her own sister. Her sister tried to run, but the werewolf was much faster... Kev stopped a few seconds. Then he started talk again.
• No one could find the girl. And Susan didn’t remeber anything. Kev stopped.  A boy jumped out from the bushes and roared the highest he could. Leia and Lyra screamed. The other one laughed. 

Leia waked up. She was with Lyra in the tent. It was all dark. Why had she woked up? Lyra was awake. 

• Did you belive Kev? It was a very stupid question, she knew that. But she couldn’t stop thinking of the story. 
• No... I don’t think so. Keep the light on, I come soon. Lyra went out from the tent. Leia waited for her sister to come back. But Lyra didn’t came back. Leia went out from the tent. 
• Lyra? Lyra? Were are you? It’s not funny! I mean it! I don’t want to be scared! LYRA!!? But she couldn’t see her sister. Then Leia heard something from the bushes. Something was roaring. Leia ran into the tent. The thing was on his way to the tent... 
• Kev! It’s not funny! You stupid baby! Kev laughed to his big-sister. Leia throwed her pillow on him. Then she looked for Lyra again. Kev went to his tent. But Leia didn’t trust him anymore. A growl maked her hold her breath. It was from the same bushes. 
• Oh, Kev, you can’t scare me now! Leia went into the bushes. But it wasn’t Kev. There was a big wolf. No, it was werewolf. But they aren’t real? Leia held her breath. This wasn’t real. It couldn’t! Then she saw a bit from Lyras pyjamas in the werewolfs mouth. Leia screamed and ran away from the monster. She heard voices. 
• Leia? Lyra? How are you? Who screamed? Were is my girls?! But Leia couldn’t answere.   She could just scream. She heared the other one came running. The werewolf pushed her and she fell down. Leia looked in the wolfs eyes. She could see Lyras brown eyes. The wolf bit her hard in her arm.
• Just... Don’t. Lyra. It’s me. Don’t do this. But her sister didn’t know her. Just like in the ghoststory Kev told them. Leia couldn’t do anything. She lost a lot of blood. Leia could see her mother stand on the grass, looking at her girls. But she couldnt do anything to save Leia. before everything turned dark, Leia saw her mothers scared eyes, and that was the last thing she saw...

Måltidsplanering

Arbeta enskilt

Jag valde miljövalda ingredienser. Pirogens fyllning är köttfärs, men om man vill minska köttmängden kan man ta hälften quornfärs. Brödet innehåller kolhydrater, och det bakar vi själva. Det är billigare och nyttigare än att köpa brödet färdigt. Måltiden är enligt tallriksmodellen. Men när jag skrev in alla ingredienser i matcirkeln fattades det råvaror i frukt och bär samt potatis och rotfrukter. Om man skulle göra den igen skulle jag försöka få in något därifrån också, så att man får i sig allt i min måltid.  Jag valde vitkål och paprika till pirogerna eftersom det är säsong för dem, och behöver inte importeras. Då sparar man pengar och det är bättre för miljön.  

Måltidsplanering:

1. Göra degen till pirogerna. 
2. Gör fyllningen medan degen jäser.
3. Kavla ut degen på en plåt.
4. Lägg in fyllningen.
5. Grädda i ugn

Egypten under faraonernas tid

Detta är en länk till min keynote.

Uppsats-Shit Happens

Shit happens

(Detta är ej en verklig händelse)

Jag gick som vanligt hem från skolan, fast extra snabbt. Jag hade hemlig information om att en kille som jag är kär i går ut med sin hund direkt efter skolan i parken. Tyvärr har han bara typ 100 meter hem. Jag har faktiskt mätt hur långt han har att gå. Exakt 110 meter och 63 centimeter. Oturligt nog har jag typ dubbelt så långt. Jag kom hem och kastade av mig min skolväska. Sedan sprang jag upp på mitt rum och bytte om till min superkorta kjol och drog på mig mitt linne och min snyggaste sommarkofta. Jag borstade igenom håret och satte mitt diadem i. Nu skulle jag se snygg ut när jag nonchalant skulle gå och möta honom. Som ett sammanträffande... 

När jag sprang ner för trappan såg mamma mig. 

• Ella? Vart ska du? Nej, men... Åh, ska du träffa din kille? Mamma såg retsam ut. 
• Men maaaaaaaaamma! Lägg av! stönade jag och tog på mig sandaler.  Tur att det är så varmt ute, annars hade mamma tvingat mig ta på något annat. Min lillebror skrek efter mig precis när jag skulle stänga dörren:
• Lycka till med killen! Jag låtsades inte höra. Sedan sprang jag. Mot parken, mot parken, mot parken.

När jag kom dit så slätade jag till mitt hår och gick på den gångstigen han brukar gå på, fast mottsatta hållet. Jag gick så snyggt jag kunde. Då såg jag någon komma. När jag såg att jag gjort mig till för en gubbe rodnade jag och gick snabbt förbi. Jag tittade efter gubben , så att han inte tittade på mig, och vände sedan blicken framåt. Där kom han! Shit! Han tittade på sin hund som stretade framåt och hoppade muntert. Sedan tittade han upp och såg mig. Jag vinkade och log gulligt. Han ropade hej. Jag stannade vid honom. 

• Hej. Vad gör du här?
• Jag rastar Tessa. Simon såg ner på sin hund som hoppade runt honom. 
• Gulligt namn. Jag försökte smöra så mycket så möjligt för honom. 
• Helt okej. Väldigt vanligt. Mamma tyckte inte hon skulle heta Tossan, även om det skulle passa henne bättre. Tur att hon inte fick för sig att hon skulle heta Estelle iallafall. Det gör alla nuförtiden. Döper sina hundar till Estelle asså. 
• Aa, eller hur. Jag fattar inte vad det är som är så speciellt med att Estelle fötts? Jag menar, det är ju som vilken bebis som helst, bara att denna råkade vara prinsessa. Får jag klappa Tessa? 
• Visst. Simon ryckte på axlarna. Hon hoppar väldigt mycket, la han till. Jag satte mig på huk. Tessa rusade fram och hoppade upp i mitt ansikte. Hon gav mig en munter slick. Jag klappade henne på hennes lena huvud. När jag skulle ställa mig upp igen gjorde Tessa en pinsam sak. Hon körde in nosen mitt mellan benen på mig. Eftersom jag hade så kort kjol kunde ingen undgå att märka det. Inte minst Simon. Jag låtsades som ingenting. Men när hon började sniffa puttade jag förläget bort henne. 
• Asså, jag måste gå nu. Jag har... Biologi läxan. Du vet, provet. 
• Aa, okej. Simon såg lite förlägen ut, och gick förbi mig.

 Jag gick så snabbt jag kunde, men gångstigen tycktes aldrig ta slut. Då vände jag och smög efter Simon. Samma gubbe som jag gjort mig till för innan kom bakom mig. 

• Spanar du in killar? Han frågade det skämtsamt, men jag blev illröd och sprang förbi dem båda, och hem. 
• Hur gick det med killen? Min störda lillebror hoppade fram. Jag marcherade förbi honom och upp på mitt rum. Aldrig tänkte jag klappa en hund mer. Usch, jag ska förtränga minnet. Hoppas HAN förtränger minnet, helst innan imorgon... Jaja, Shit happens!!!! 

Läslogg

Men när Milady inte lyckas lura ut Madame Bonacieux från klostret, för att föra bort henne, blir hon desperat, och lurar i Madame Bonacieux ett gift. Då kommer D’Artagnan och ser sin älskade dö. De fyra vännerna beslutar att hämnas. De tar reda på var Milady gömmer sig. De bor på ett värdshus i närheten, och Athos letar upp en mystisk man som följer med dem när de ska hämnas. De söker upp Milady och berättar alla anklagelser mot henne. Alla de fyra vännerna dömmer henne till dödsstraff för de grova synderna hon gjort. Det visar sig att den mystiske mannen är en Bödel, som dessutom träffat på Milady innan. Det var han som brännmärkte henne. De får veta att Milady har gått under tre olika namn, men att hennes riktiga namn är Charlotte Backson. Bödeln läser upp ytterligare anklagagelser, och sedan avrättar han henne. 

Väl tillbaka i Paris arresteras D’Artagnan av mannen som tog hans rekommendations brev. Han förs till Kardinalen, men benådas. Han får dessutom med sig ett brev där den som skriver sitt namn blir utnämnd till musketör löjtnant. Han fösöker övertala alla sina fyra vänner, i tur och ordning, att skriva sitt namn i utnämningen. Alla avböjer hans förslag, och Athos skriver dit D’Artagnans namn. 

Efter att belägringen är över gifter sig Porthos, Aramis går i kloster och blir präst, Athos stannar en liten tid i musketörerna, men sedan ärver han ett litet gods och lämnar musketörerna. D’Artagnan är musketörlöjtnant. 

Slut! 

Läslogg

I England tar Milord Milady till fånga. Han håller henne inlåst och varnar hennes vakt för att hon kommer försöka förföra honom. Det gör hon också, och lyckas. När hennes väktare ska gå till Buckingham för att få en förvisning från sin herre, så mördar han Buckingham för att han vägrar benåda Milady. Sedan hjälper han Milady ut ur England och över till Frankrike.

 D’Artagnan ider iväg för att hämta sin käresta, Madame Bonacieux från klostret där hon sitter. Men Milady hinner före, och spelar ett offer för Kardinalen, och blir Bonacieux bästa väninna.  

Läslogg

Kardinalen ska till ett värdshus och tar de tre musketörerna med sig för att de inte ska skvallra för någon annan att Kardinalen är där. På värdshuset hyr Kardinalen ett rum till Athos,Phortos och Aramis där de spelar tärning. Då hör de genom skorstensröret att någon pratar. Det är Kardinalen och Milady. De planerar att utpressa Buckingham, och att döda Madame Bonacieux och D’Artagnan. När Kardinalen gått, går Athos upp till Milady och tvingar henne att ge honom intyget som Kardinalen skrev. Sedan rider de därifrån. DE ingår ett vad om att äta frukost på fiendens mark, och där berättar de för D’Artagnan vad som hänt kvällen innan. Innan de går tillbaka besegrar de några från fiendelägret, och sedan går de. De har utarbetat en plan för att få Milady därifrån. De hälsas med jubel i lägret. Kardinalen vill till varje pris få Athos,Porthos,Aramis och D’Artagnan till sina män. När han sedan pratar med Monsieur de Tréville, säger han åt honom att göra D’Artagnan till musketör, och det gör han. Äntligen blir D’Artagnan musketör. 

Men de måste göra något åt Miladys planer, så de skriver ett brev till hennes svåger, Milord. De ber honom att vaka extra över Milady, och att han ska vakta henne. De skickar D’Artagnans betjänt Planchet för att överlämna det. De väntar i två veckor innan Planchet kommer igen. Det har gått bra.    

D’Artagnan har dragit ut på sitt fälttåg. Där har Milady sänt män att döda D’Artagnan. Han klarar sig och benådar en av dem. Han får veta av denne man att MIlady hyrt in dem att lönnmörda honom. Då får D’Artagnan ett brev från värdshusvärden, där han skriver att hans tre vänner sänt honom vin. Men vinet är förgiftat, och D’Artganan blir varnad i sista stund av sina vänner. De kommer med kungen och hinner varna D’Artagnan. Men mannen han benådade har hunnit dricka, och han dör. D’Artagnan berättar allt som har hänt för Athos, Porthos och Aramis. När sedan de tre musketörerna rider ut en kväll utan D’Artagnan stöter de på Kardinalen. 

Filmaffisch

The pyramid mystery

The text is take place in Ron’s room. The main characters is Ron and his friend Danny. 

Storyline...

Danny and Ron is in Ron’s room and will play a new computer game. When they start the game they get drawn into the game. They are in the pyramid and a mummy chase them. There is only one way out. But Ron and Danny find the way out, and they are in Ron’s room again. When they look at the computer, they see a text from the scary guide in the game.  It’s written: You won this time. 

I can’t explain why the text is scary.

Can you find any useful words that the author uses to make the text scary. 

Terrifying, hairless,  the hair on my neck stand up, scared to death, chasing,  close behind

Läslogg

D’Artagnan går flera kvällar till Milady. En av de sista kvällarna han är där, får han veta av Ketty,tjänarinnan, att Milady bara älskar en man, och det är Greve de Wardes. Han låtsas att han älskar Ketty för att få henne att lämna över alla kärleksbrev Milady skriver till greven. D’Artagnan läser breven och skriver egna svar. En natt låtsas han vara Greven, men får rådet av Athos att sluta gå till Milady. Han gör som Athos föreslår och skriver ett brev till Milady i Grevens namn, att han inte vill komma tillbaka. 

Då skriver Milady ett brev adresserat till D’Artagnan och ber honom komma tillbaka. Det gör han och Milady ber honom att hämnas på Greven. Då måste D’Artagnan bekänna att han spelat Greven. Milady blir så förbannad på honom att hon försöker döda honom. Då flyr D’Artagnan till Athos. Han berättar om henne, och får veta att Athos stött på en flicka med en lilja på skulderbladet, exakt likadan som Miladys. Om man är brännmärkt är man en brottsling.  

Liv och Död

Liv och död.

Du har ett akvarium med en elritsa, en hinnkräfta och grönalger i.

• Vad händer om du tar bort elritsan?

Hinnkräftan förökar sig eftersom det inte finns något som äter den, och mycket mat. Grönalgerna blir uppätna av de många kräftorna och då får de ingen mat-och dör.

• Vad händer om du tar bort Hinnkräftan?

Elritsan får inget att äta, och då dör den. Grönalgerna förökar sig, och det blir smutsigt i akvariumet. 

• Vad händer om du tar bort grönalgerna?

Hinnkräftorna får ingen mat, och då dör de. Om hinnkräftorna försvinner får elritsan ingen mat, och då dör de också. 

• Vad händer om du ställer det mörkt?

Grönalgerna får inget solljus och då dör de. Om grönalgerna dör får hinnkräftan ingen mat, och dåd dör den. Om hinnkräftan dör får elritsan ingen mat och då dör den.

Läslogg

Sedan finner han Athos på ett värdshus. Där har han låst in sig i källaren. Värden ber D’Artagnan att få ut honom , eftersom de har all sin sprit och mat där. D’Artagnan får ut Athos, och de samtalar en stund.

D’Artagnan får sedan ett brev från Monsieur de Tréville där det står att han ska bli utnämnd till Musketör. Athos,Porthos och Aramis får varsitt brev där det står att Kungen planerar ett nytt fälttåg. Alla musketörer måste skaffa ny utrustning. Alla de fyra vännerna försöker komma på sätt att få ihop pengar till utrustningen. Porthos gör en dam han känner svartsjuk, och hoppas att han ska få låna pengar av henne. 

Milady, som är i maskopi med Kardinalen, har en bror som D’Artagnan råkar i gräl med. De bestämmer sig för att duellera. D’Artagnan hämtar sina tre vänner som ska duellera med Milord Winters tre vänner. 

Läslogg

Monsieur de Tréville varnar D’Artagnan för att Kardinalen kommer hämnas. Han ber D’Artagnan att sälja sin ring och få pengar för den, så att ingen kan känna igen att den är från drottningen. Men han vägrar och går därifrån. Han går för att möta Madamen klockan tio, men ingen kommer. Han frågar en man i ett hus om någon blivit bortförd. Mannen berättar att det kommit tre män och fört bort en kvinna. D’Artagnan besöker två av sina vänner. Porthos har stukat foten efter sin duell, och Aramis har besök av en präst. Men när han får brevet som D’Artagnan tagit med sig från hans hem, piggnar han till och firar med D’Artagnan, så högljutt att prästen flyr därifrån.

Läslogg

 De andra tre hamnar i ett bakhåll och Aramis blir skadad och måste lämnas kvar i närmsta stad. Athos och D’Artagnan övernattar på ett värdshus, men blir förådda av värden som ropar att myntet Athos betalat med är falskt. Så D’Artagnan och hans betjänt rider vidare i all hast. Vid hamnen där de ska över till London, är det spärrat. Bara de som har ett pass från Kardinalen och tillåtelse att åka över får åka till London. D’Artagnan dödar en man som har ett sådant pass, och säger att denne man är D’Artagnan och att han inte får åka till London. D’Artagnan och hans betjänt åker över till London där de hittar Buckingham, som får sitt brev från Drottningen. Buckingham ordnar så att D’Artagnan får nya hästar i varje stad där han behöver, på så sätt kommer han fram i tid. Han ger diamanthakarna till Monsieur de Tréville som lämnar dem vidare. 

På balen har Drottningen diamanterna på sig. Kardinalen gör bort sig genom att ge de två diamnater som han tagit från drottningen till Kungen. Han säger att det kommer fattas två från drottningen. Men det gör det inte, Buckinham ordnade nya. D’Artagnan får en ring av Drottningen som belöning.  Han får ett brev från Madame Bonacieux där det står att hon vill träffa honom klockan tio på kvällen. Han möter Monsieur Bonacieux och de talas vid. Monsieuren verkar lite konstig tycker D’Artagnan.

Did you get it?

Did you get it?

page 71

1. False
2. False
3. True
4. False
5. False
6. True
7. False
8. True
page 73.

1. Danny
2. Ron
3. The face
4. Danny
5. Danny
6. Ron
7. Danny
8. Danny

Sortering

Nedbrytare:

Urdjur

Bakterier

Mögelsvampar

Producenter:

Vattenpest

Grönalger

Konsument:

Snigel

abborre

Hinnkräfta

Bakterier-urdjur-Mögelsvampar-vattenpest-grönalger-hinnkräfta-snigel-abborre.

Bakterier--> Vattenpest--> Snigel--> Abborre

Sammanfattning De tre Musketörerna.

Monsieur De Tréville går till Kungen för att be om en order att släppa Athos ur fängelset. Tyvärr är Kardinalen redan där och informerar Kungen om vad Trévilles musketör(sägs) har gjort. Men det stämmer inte,Kardinalen är bara partisk. Men kungen skriver en order, för att invagga Tréville i falsk trygghet. Kardinalens ord gjorde stort intryck på Kungen som får  höra att Buckingham stannade i Paris mot Kungens vilja. Då får Kungen för sig att Drottningen varit otrogen och inte älskar honom själv. Han vill söka igenom de brev som Drottningen skrivit för att få reda på om hon skriver till Buckingham. De hittar ett brev där Drottningen skriver en anfallsplan mot Kardinalen. 

Kungen ställer till med en bal till Drottningens ära och för att släta över det med brevet. Han säger åt henne att bära diamanthakarna som hon fått av Kungen, men de har hon gett vidare. Madame Bonacieux ska skicka ett brev till han som har diamanterna, men hennes make är en kardinalanhängare, och vägrar lämna brevet. D’Artagnan erbjuder sig att lämna brevet och Madame Bonacieux säger Ja. 


Då kommer någon tillbaka och de gömmer sig hastigt hos D’Artagnan. De tjuvlyssnar till vad Monsieur Bonacieux berätar för en av Kardinalens män. Mannen tycker att Bonacieux skulle låtsas tagit brevet och sedan gått direkt till Kardinalen med det. Monsieur Bonacieux  erbjuder sig att leta reda på sin hustru och ta brevet och sedan lämna det till Kardinalen. När de gått skyndar D’Artagnan iväg. Han hämtar Athos,Porthos och Aramis som ska följa honom på hans uppdrag. På ett värdshus stannar de där Phortos råkar i gräl med en annan man som vill skåla för Kardinalen. De andra rider vidare. 

  

Huset på kullen-Novell

HUSET PÅ KULLEN
Huset är precis så stort som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället, uppallrat på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det känns som att bo mitt i skogen. Det är så tyst på kvällarna att man kan tro att alla människor flytt härifrån och bara fåglarna har stannat kvar. Jag fattar inte varför pappa tvunget måste flytta just hit. Tystnaden, brukar han svara. Som kompositör behöver han ha det tyst omkring sig. Stan har blivit för bullrig och gapig. Pappa gör mest filmmusik. Ni har säkert sett filmerna, men kanske inte tänkt så mycket på musiken. Bra i så fall. Musiken ska inte märkas, brukar pappa säga, den är en del av filmupplevelsen, precis som fotot och kamerarörelserna. Jag gillar musik, även om jag inte är musikalisk som pappa, men en sak vet jag: Jag tycker inte om tystnaden. I alla fall inte den här tystnaden.

Huset har fyra sovrum, ett kök lika stort som vår lägenhet i stan, två toaletter, ett gigantiskt vardagsrum och en balkong lika bred som ett fartygsdäck. Vi har kvällssol och om man kisar kan man ana Siljan bakom grantopparna. Huset är perfekt, sa pappa, ett fynd. Vi hade en jäkla tur som fick det så billigt.

Det har sin förklaring. Men det fick vi inte veta förrän det var försent. Vad som är fel med huset. Varför de förra ägarna flyttade härifrån efter bara ett halvår. Varför mina nya klasskompisar tystnade och fick något stelt i blicken när jag berättade var jag bodde. Mäklaren berättade ingenting. Det kanske inte hade spelat någon större roll. Pappa förälskade sig i huset, och som alla vet är kärleken blind.

Men huset älskade honom inte tillbaka.
Huset hatade oss alla.
Särskilt mig.
 
Det började redan första natten.

Jag vaknade av något som rörde min fot. Det var kallt och kändes blött. Jag suckade i mitt halvvakna tillstånd och sparkade efter det som rört mig. Det kunde ju vara en vilsekommen katt, eller Edvin som försökte skrämmas. Det skulle vara typiskt Edvin att göra något sådant istället för att sova som normala människor. Det blöta försvann från foten. Jag rullade över på mage och snodde täcket om mig. En dörr knarrade. Först struntade jag i den, men när den inte slutade, gick jag upp ur min varma säng och följde ljudet. Det kom från vardagsrummet. Jag började gå dit, men stannade. Det finns ingen dörr till vardagsrummet. En rädsla spreds sig som en explosion genom mig. Den var iskall och det kändes som att jag fått en kalldusch. Blött och kallt. Jag tänkte inte på det då. Då skulle jag aldrig gått tillbaka till mitt rum. Men jag flydde till mitt rum när det kom en vindpust från det hållet där det lät som en dörrs gnisslande gångjärn. Precis som att en dörr svängde fram och tillbaka, med jämrande gångjärn. Jag pustade ut under mitt täcke. Allt måste varit en dröm, det hade inte varit på riktigt. Då hördes steg. Jag frös till is. Pappa sov alltid på nätterna, och om han inte somnade tog han en sömntablett och somnade. Edvins rum hade haft stängd dörr, och han hade varit på fotbollsmatch hela dagen igår, och sov nästan vid matbordet när vi åt kvällsmat. Fast, han är  ju lite onormal. Jag intalade mig att det var Edvin som försökte skrämmas. Jag lugnade mig lite, men kunde inte släppa det. När jag hörde pappas tunga snarkningar vid fyra på morgonen, kunde jag äntligen somna.

- Var du inne hos mig inatt? Jag slog mig ner vid frukostbordet och stoppade ner två brödskivor i brödrosten. Edvin tittade bara på mig.
- Nej, jag sov efter matchen. Jag tittade på min lillebror som tryckte i sig en skiva bröd. Pappa satt med en kopp kaffe.
- Hörni, jag måste in till stan och snacka med några som har en ny film på G. Ni får vara ensamma under dagen.
- Jag ska till Simon! Edvin hoppade upp. Han tittade vädjande på pappa. Pappa nickade och Edvin susade uppför trappan till barnens badrum. Jag blev avundsjuk på Edvin.
- Ska du också in till stan? Jag funderade febrilt efter ett bra svepskäl. Johanna var bortrest på Mallorca, Linn hade fått höstens influensa, Sara var barnvakt till sina kusiner.
- Jag kan gå på stan under förmiddagen, sen äter jag på Mc’Donalds eller nåt. Pappa ryckte på axlarna.
- Har du pengar? Jag skakade på huvudet och såg skamsen ut. Pappa suckade och hämtade sin plånbok och gav mig femhundra. Jag tackade och tryckte i mig mina mackor. Sedan borstade jag tänderna och satte upp håret i en praktisk hästsvans. Jag kollade min handväska. Plånboken med femhundringen i, mobilen, block och penna om jag var tvungen att vänta, eller skulle komma ihåg något. Jag rusade nerför trappan. Pappa stod i dörren och väntade. Tyvärr hade Edvin kommit före mig och satt redan i framsätet. Han räckte ut tungan och såg nöjd ut.
- Jag ska sitta fram på vägen tillbaka.
- Det får vi se, svarade Edvin med odräglig röst och lät belåten. Jag var tvungen att tillrättavisa honom med ett slag på armen.

Pappa stannade bilen. Edvin hade redan hoppat av vid Simons hus. Antagligen satt de med Simons Playstation och nördade. Han hade inget själv, så han njöt av att kunna ha kompisar som delade med sig av sina spel. Jag hoppade ut och drog in lukten av avgaser och annat skit som jag var van vid. Jag promenerade i rask takt mot centrum. Först kunde jag gå på H&M och på Panduro hobby. Jag kunde behöva något att pyssla med under höstlovet, och en ny bok. Jag blev upplivad av allt roligt som väntade. Då såg jag en bild av vårt hus på en tidning som låg på gatan. Rubriken berättade att en ny familj flyttat in i huset. Jag plockade upp den våta, smutsiga tidningen. Jag skulle just slänga den ointresserat ifrån mig, när jag såg en mening.

Husets förra ägare flyttade efter bara ett halvår. Men det finns skäl till det.

- Det hördes knarrande dörrar och fotsteg och andra mystiska och fullkomligt helläskiga saker på nätterna. Jag kunde inte bo där, berättar Louis Larsson som bodde där med sin familj innan.

Det sägs att huset är hemsökt, men det tror de flesta inte på.

Jag slängde tidningen ifrån mig, som om den bitit mig. Sedan gick jag, mot centrum. Jag gick in på H&M och provade en tröja, men jag var inte på shoppinghumör och gick därför vidare till Panduro Hobby. Jag köpte några pysselsaker och lite garn. Jag kände mig hungrig och gick in på Mc’Donalds och beställde en hamburgare. Min mobil surrade i fickan och jag tog upp den. Det stod Sara. Jag klickade upp smset.
När flytta du? Du e i tidningen!
Ja vet! Flytta i fredas.  Jag klickade snabbt iväg smset. Det pep till och Sara berättade att hon tyckte det verkade läskigt. Jag klickade in ett svar och åt resten av min hamburgare och lämnade över mitt bord till en familj med två griniga barn som slet i sina Happy Meal och stoppade pommes frites i munnen där de stod. Föräldrarna såg tacksamt på mig och satte sin bricka på bordet.

Jag skulle just ringa pappa och be honom skjutsa hem mig, när jag ändrade mig och köpte tröjan på H&M. Den var mjuk och mysig, perfekt att ha nu på hösten. Pappa kom och hämtade mig vid H&M.
- Du har gjort några fynd ser jag. Han lät glad. Han tänkte att han antagligen slapp stå med mig i en klädaffär, utan kunde vänta tills mamma hade tid att komma och hjälpa mig. Hon bor i en lägenhet i stan. Jag älskar den lägenheten. Innan hatade jag den. Men nu är den ett lyxslott.
- Ja, men jag måste fortfarande ha nya jeans,och tights till min nya kjol. Pappa såg lite mindre glad ut, men han log fortfarande.
- Jag får bra betalt om jag gör musik till den nya filmen.
- Vad heter filmen?
- Något på A... Äh, jag minns inte! Pappa stannade bilen och hämtade upp Edvin. Han satte sig i baksätet.
- Pappa, kan inte jag få ett Playstation? Snällaaaa!? Alla andra har! Han såg bedjande på pappa.
- Inte nu, vi får se. Nå ungar, ska vi åka och köpa pizza? Spisen funkar ju inte än. Det var pappas ständiga svepskäl för att slippa laga mat. Det var bara ibland han orkade laga något. På fredagar var han tvungen. Nu på fredag var han tvungen att anstränga sig mer än vanligt. Mamma skulle komma och äta hos oss. Jag och Edvin var överlyckliga över det. Pappa var mest besvärad.

Jag vred mig oroligt i sängen. Dörren knarrade igen. Pappa hade oljat alla dörrar innan vi la oss, men det hade tydligen inte hjälpt. Regnet stänkte hemtrevligt mot rutan. Jag myste ner mig i täcket och suckade. Inte ens regnets lugna smattrande kunde få mig sömnig. Dörren knarrade. Åh, varför kunde den inte sluta? Jag steg upp och drog på mig min mjuka tröja. Jag gick nerför trappan och fram till vardagsrummet. Då stannade hjärtat på mig. En mörk skugga stod i mörkret. Den tittade inte på mig. Men jag blev vild av skräck. Jag vände direkt och sprang allt vad jag kunde mot pappas rum. Jag brydde mig inte om han blev sur och grinig! Fotsteg kom efter mig. Jag ökade farten ännu mer och tårar av rädsla rann utefter mina kinder. Fotsetgen ökade inte farten, och upphörde helt. Jag vände mig inte om. Jag kunde bara höra andetag. Mina egna flämtande och några andra också. Jag rusade fram till pappas sovrumsdörr och försökte rycka upp den. Den hade fastnat! Jag slet förtvivlat i den, medan fotstegen kom närmare. De tycktes eka genom korridoren. Jag ryckte hårdare i den, och den gick upp med en smäll. Den flög in med ett Pang! i väggen. Pappa flög upp ur sängen. Han tittade sig vilt omkring. Edvin kom också utfarande från sitt rum.
- Vad händer? skrek pappa över våra skrik.
- Den kommer ta oss! Vi kommer dö!
- Det var något som smällde! Huset kommer trilla! Vi kommer dö!  Vi skrek Vi kommer dö! exakt samtidigt. Vi slutade och tittade på varandra.
- Ni är rörande överens, muttrade pappa surt. Huset kommer inte trilla Edvin, och Elsa, vad är det som kommer ta oss? Alla tittade på mig.
- Skuggan med fotstegen! Den kommer ta oss och döda oss! Jag såg vettskrämd på pappa. Edvin började gråta. Pappa suckade irriterat.
- Nej, det kommer inte hända! Vad har du drömt? Har du feber? Pappa kände på min panna. Jag slog undan handen. Pappa såg ändå bekymrat på mig.
- Du är nog lite varm. Då får du stanna hemma imorgon. Jag kände på min panna. Den var inte varmare än vanligt. Bara lite svettig efter språngmarschen. Pappa kunde inbilla sig vad som helst, om det kunde förklara något. Edvin snyftade bredvid mig. Pappa sneglade på klockan. Fem över halv fem. Jag klappade Edvin på axeln, men han ryggade undan när jag ville ge min lillebror en kram.
- Jag vill inte ha feber! Skrek han och hoppade undan. Jag suckade. Sedan gick jag tillbaka till mitt rum. Jag slängde tröjan över min stol och la mig i sängen. jag satte på min Ipod och lyssnade tills klockan blev halv sex. Då gick jag upp. Pappa snarkade i sin säng. Några vedträn låg bredvid den öppna spisen och jag kastade in ett på glöden. Det sprakade lite. Jag gjorde varm choklad och satte mig framför brasan med min nya bok. Väntade på att pappa och Edvin skulle vakna.

Pappa kom ner för trappan. Han gäspade.
- Godmorgon. Idag är det... Tisdag va? Han gäspade igen.
- Nej, det är onsdag. Pappa såg förvånad ut.
Sedan svor han en lång ramsa.
- Jag skulle ju till... Åh, skit! EDVIN! Kom ner nu! Vi kör om tre minuter! Bre en macka åt din bror, fräste han åt mig. Han blir alltid arg när han är stressad. Det hördes en hög smäll på övervåningen. Sedan ett tjut. Jag reste mig upp och flög uppför trappan. Pappa höll på att stjälpa i sig sitt kaffe samtidigt som han knöt skorna. På övervåningen hade Edvins dörr flugit igen. Jag öppnade den försiktigt. Edvins säng låg på sidan och Edvisn ben under den. Jag försökte lyfta sängen. Den var tung, men jag lyckades en centimeter, tre,fem... Tillsist kunde Edvin dra ut sitt ben.
- Vad hände? Jag tittade oroligt på Edvin som hade tårar i ögonen.
- Den bara trillade när jag steg ur sängen, hulkade han och tårarna svämmade över. Jag kramade honom. Sedan kom pappa klampande uppför trappan.
- EDVIN! Vad var det jag sa om tre minuter!? Nu har det gått sju minuter! jag...Åh, vad hände?
Edvin förklarade än en gång vad som hänt.
- Det är huset pappa! Precis som den knarrande dörren i vardagsrummet och skuggan med fotsteg. Jag såg ivrigt på honom. Han såg tvivlande ut.
- Du välte väl sängen av misstag. Tre minuter!

Telefonen ringde. Jag skyndade mig att svara. De där kräsna filmgubbarna kunde tröttna på att vänta en halv minut i telefonen.
- Hej, det är Elsa.
- Hej gumman! Är du hemma? Jag trodde du skulle vara i stan? Mammas röst lät som trygghet. Jag kan inte förklara det på något annat sätt.
- Pappa fick för sig att jag har feber.
- Hur är huset då?
- Jätteläskigt! Det knarrar från dörren i vardagsrummet fastän pappa tog bort dörren dit första dagen! Och igårnatt var det en skugga med fotsteg som jagade mig, och nu på morgonen välte den sängen över Edvin! Jag fick lyfta sängen helt själv! En ton av stolthet kom in sista meningen. Men samtidigt kom en rysning nerför min ryggrad. Jag kunde inte låta bli att se mig omkring.
- Herregud! Är han okej? Vad gör din pappa åt det här?
- Tror att jag har feber.
- Men herregud... Du jag kommer över okej? Jag tar med mat. Hon la på.

Mamma knackade på dörren. jag sprang dit och öppnade. Jag kastade mig i hennes armar och andades in hennes mammadoft. Hon kramade mig. Hon satte pizzan på bordet och vi åt. Jag berättade allt för mamma. Hon lyssnade uppmärksamt. Hon blev blekare och blekare. Telefonen ringde. Jag reste mig och svarade.
- Det är Elsa.
- Hej Elsa. Det är Sophia. Simons mamma. Edvin är på sjukhuset och får sitt ben undersökt. Jag kan komma och hämta dig så att Edvin har någon hos sig?
- Nej, mamma är här. Vi åker dit.
- Då ses vi snart.

Vi gick med raska steg till sjukhustes röntgen avdelning. Edvin satt ner på en stol och tittade glädjestrålande på mamma.
- Hur är det lilla gubben? Gör det ont?
- Nejdå...
När Edvin var klar och hade fått ett speciellt bandage åkte vi i mammas bil till hennes lägenhet. Sedan pratade hon i telefon medan vi spelade Wii. Edvin hade fått känna på min panna och jämföra med sin egen, och kommit fram till att jag var frisk. På kvällen körde mamma oss tillbaka till huset. Mamma kånkade in sin resväska.
- Jaaaaaa! Mamma ska sova över! Jag och Edvin dansade runt henne som femåringar. Mamma skrattade och fångade in oss i en kram.
- Ja, jag ska minsann hitta den knarrande dörren. Pappa blev inte glad.
- Helen, det är inte förrän på fredag du ska komma på middag. Han såg besvärad ut, men hade ett sådantdär fejkat artig ton. Mamma pratade med vanlig röst med honom, bara en liten underton av ilskan om min feber och Edvins ben. Den lät som en frostig morgon.
- Nu har barnen berättat vad som händer i det här huset, och då sover jag över. För barnens bästa. Då gick pappa och lagade mat, för att inte visa mamma att vi brukar äta pizza eller på Mc’Donalds. En timme senare ställde pappa fram lövbiff och potatis. Sedan sprang han tillbaka ut i köket och hämtade såsen och broccolin. Mamma pratade glatt med pappa som verkade lite besvärad. Efter maten tittade vi på Tv. Klockan halvtio sa mamma att vi skulle gå och lägga oss.
- Ja, JAG brukar låta dem gå och lägga sig klockan tio. Pappa såg stolt på mamma som ryckte på axlarna.
- Jag hindrar dem inte. Men vi la oss ändå. Jag och Edvin satt under våra täcken medan mamma berättade en saga. Hon skruvade ner ljuset på lägsta och vi satt och hade mysigt. Pappa kom med varmchoklad. Bara för att visa hur bra han skötte om oss. Vi smuttade på den medan mamma fortsatte sin historia.

När klockan var elva sa mamma att vi skulle lägga oss. Jag och Edvin lunkade gäspande ut från mammas rum.

Jag vaknade som vanligt på natten. Klockan var fem i tolv. Ingen knarrande dörr. Jag la mig bekvämt till rätta. Klockan slog tolv. Den knarrande dörren började gnissla och klaga. Blodet frös i mig. Sedan kom en skugga genom dörren. Den verkade titta på mig. Den kom emot mig. Jag gav till ett skrik. Mamma kom genast rusande. Jag pekade på skuggan som snabbt flydde bort från mitt rum. Mamma såg blek ut. Sedan smög vi ner och tittade på den knarrande dörren som inte fanns där. Mamma blev ännu blekare. Sedan skrek hon till.
- Något kallt och blött tog tag om min fot,kved hon. Jag började nästan gråta. Mamma kramade om mig. Hon sträckte ut handen och kände i luften där dörren suttit. Det knarrade ännu mer. Då gick vi upp och såg hur Edvin kom smygande  från sitt rum. Han kramade mamma.
- Det var en skugga som tog tag om min fot. Det var kallt och blött. Mamma jag vill inte sova där.
- Jag vill inte heller sova i mitt rum,kved jag och höll mig fast i mammas rosa, mjuka morgonrock. Mamma kramade oss båda.
- Vi drar in era madrasser i mitt rum, så sover vi tillsammans. Mamma talade tröstande till oss. Sekunden efter var vi i full färd med att dra ut Edvins madrass. Ingen av oss vågade gå in själva i våra rum. Sedan tog vi min madrass. Mamma la sig mellan oss på golvet under våra täcken.
- Så, tänk er att vi är  i ett stort hus. Blunda. Vi går in genom dörren, det är en stor mahognyfärgad dörr. I hallen står det en staty av ett lejon i marmor. Den är vit och kall. Kan ni känna den? Vi nickade. Mamma fortsatte tberätta om stora rum med kläder, och spel och vindlande trappor som ledde upp till andra enorma våningar. Vi somnade medan mamma berättade om den stora fontänen som stod bland rosor och grönskande buskar.
På morgonen kom pappa in till oss.
- Godmorgon. sa han vresigt. Varför i hela friden sover barnen här? Han såg argt på mamma som var nyvaken. Hon gäspade och sträckte på sig. Dumma pappa som förstör när vi hade det så mysigt här.
- Men paaaaaaaaaaappa du väckte oss! Jag tittade anklagande på honom. Han tittade trumpet på mig.
- Bra att ni har lov, då! Nu kan ju ni sova så länge ni vill medan jag åker och jobbar! Edvin, ska du med till Simon? Pappa fräste åt mig. Mamma såg ogillande på honom.
- Näe. Jag tror jag stannar. Jag tror Lacke skulle hem till Simon och sova över...
- Stanna du med mamma. Pappa hade eldat upp sig riktigt nu. Han klampade ut genom dörren. Jag och Edvin tittade skuldmedvetna efter honom. Vi sprang ikapp honom och kramade honom hejdå. Han såg fortfarande trumpen ut, men verkade lite gladare. Mamma väntade på oss.
- Ska vi ha lite frukost? Mamma gick nerför trappan i sina morgontofflor. Jag och Edvin gick efter henne och vi tittade oroligt på varandra. Pappa hade inte köpt mer mat. Han skulle handla idag, eftersom mamma skulle kommit på middag imorgon. Vi tittade bävande när mamma öppnade det första skåpet. Det är tomt. Nästa, tomt, nästa, ett halvtomt flingpaket. Mamma såg förvånad ut. Utan att säga ett ord gick hon till kylen och öppnade. Ett mjölkpaket, ett paket gammal köttfärs, en ost, smör,och choklad. Köttfärsen åkte ut med väldig fart, och vi åker ut i bilen nästan snabbare än köttfärsen åkte i soptunnan. Mamma kokar av ilska. Hon sitter och pratar argt hela färden in till stan.
- Kan er pappa inte ens köpa mat till er? Vad har ni ätit? Har ni ens SETT ett rostat bröd sen ni flyttade? Stackare, hur har ni klarat er? Ni borde ha ringt mig. HAN borde ha ringt mig! Jag hade kunnat köpa ordentlig mat till er en gång i veckan!
Det hugger till när hon säger rostat bröd. Vi har inte ätit det på minst tre veckor. Pappa tyckte det var onödigt. Jag kan känna smaken av det smälta smöret och O’boyen som vi fick dricka till.
- Vad vill ni ha, gullungar? Mamma tittar på oss i backspegeln.
- Rostat bröd och O’boy! ropar vi smatidigt. Mamma kör oss till sin lägenhet. I det välfyllda skafferiet finns en stor påse O’boy och rostbröd. Medan brödet rostas gör vi varm choklad.
- Dricker du O’boy mamma? Edvin tittar på henne medan han rör i chokladen. Mamma skrattar
- Ibland, men det har faktiskt stått och väntat på er. Edvin ser tyst ner i chokladen. Vi hade inte bott hos henne på flera veckor. Pappa hade flytten, och mamma åkte till London och hälsade på en väninna som hade fått en dotter.  

På kvällen kom pappa hem. Han var blöt efter regnet. Han stirrade misstänksamt på oss där vi satt i soffan med en film och åt popcorn.
- Hur blev det med middagen då? Han tittade surt på mamma.
- Vi åt i min lägenhet. Hemlagad potatismos med korv. Hon betonade ordet Hemlagat. Pappa såg ännu surare ut. Han muttrade att han minsann skulle laga Hemlagad köttfärssås och spagetti. Vi tänkte inte på att pappa öppnade kylen, och började leta.
- Var är köttfärsen? UNGAR! Har ni tagit köttfärsen? Vi suckar. Det är inte lätt att bo med mamma och pappa samtidigt när pappa är så avundsjuk.

Filmens eftertexter började rulla. Mamma reste sig upp. Hon gäspade stort och gick för att ta en dusch. Pappa kom som värsta Gubben i Lådan och satte sig där mamma just suttit.
- Ungar, sa han vänligt, ni gillar väl inte mamma mer än mig va? Visst är det kul att bo här? Ni skulle inte flytta till mammas lägenhet va? Va? Det skulle ni inte va? Han säger va hur många gånger som helst. Edvin ser skuldmedvetet på mig. Han skulle hellre flytta till mamma, få ett playstation, bo mitt i stan och få hemlagad potatismos med korv. Jag harklade mig.
- Nej... Nejdå. Eh, det är väl okej att bo här tror jag... Fast huset är lite läbbigt. Det var tydligen fel sak att säga. Pappa reste sig irriterat och glodde på mig.
- Jaha, men mammas hus är såklart jätteoläbbigt. Han gick ut från huset och smällde igen ytterdörren.
- Pappa! Vänta! Du kan inte bara sticka! PAPPA?! Tänk om han dränker sig i Siljan? Jag blev livrädd och sprang ut i mitt nattlinne. Edvin börjar gråta. Vi huttrade i regnet, och jag sprang ner mot Siljan. Då tändes ett par strålkastare som bländade mig. Bilen rivstartade och stänkte grus på hela mig. Jag fick det i ögonen och blundar. När jag blinkat bort det mesta är han borta. Jag gråter ännu mer. Edvin står där bilen stått innan. Han ser ledset efter bilen. Jag trippar fram på gruset och kramar honom. Jag var plaskvåt och geggig, men det bryr vi oss inte om. Det gjorde ont i fötterna av att gå på gruset och av kyla. Vi står kvar i regnet tills mamma kommer ut i morgonrock och blött hår.
- Kom ungar. säger hon mjukt och föser in oss genom dörren. Så ni ser ut! ropade hon när vi kom in i ljuset. jag tittade ner på mig själv. Mitt regnbågsfärgade nattlinne är tungt av lera och mitt ansikte har strimmor efter tårarna. Mamma dushar av oss innan vi packar våra resväskor och lämnar huset. Kommer vi tillbaka? Jag packar ner alla mina saker. Vi sätter oss i mammas varma bil och åker till hennes lägenhet. Mamma bäddar på golvet i vardagsrummet. Hon läser Lilla huset på Prärien, en av hennes favoritböcker, tills vi somnat.


Några dagar senare sätter jag vant in min nyckel i mammas lägenhet. När jag kommer in ligger posten som vanligt på dörrmattan. Jag tar upp det och bläddrar igenom kuverten. Ett brev till mig och Edvin. Pappas handstil. Jag sväljer och sprätter upp det.  

Kära Elsa och Edvin!

Jag älskar er jättemycket. Jag behöver bara en paus. Jag gillade inte att ni blev rädda på nätterna, jag blev själv rädd när ni blev rädda. När mamma kom och ni verkade gilla henne mer än mig, kände jag mig maktlös. Men jag kommer tillbaka! Då säljer jag skräckhuset och vi flyttar till ett hus eller lägenhet i utkanten av stan. Sedan får mamma och jag göra upp om vem som ska ha er när. Jag älskar er jättemycket! jag kommer igen, var inte oroliga!  

Puss och Kram Pappa.

Dörren slog igen och Edvins röst nådde mig.
- Elsa? Jag vände mig glädjestrålande mot honom.